Nu är det mycket som händer i Terry. Hormonerna sprutar och han har mycket att stå i. Kolla kissfläckar, revirmarkera och han vågar ta sig längre ifrån mig än tidigare. Eftersom vi la en stabil grund så är det inga problem med Terry. Han lyssnar och det är jag väldigt imponerad av. Det krävs mycket för att bryta så starka drifter.
Hade han inte fått en så intensiv och noggrann grundträning hade problemen helt klart funnits nu. De första månaderna i hundens liv är de absolut viktigaste. Om hunden kan lära sig att följa, stanna kvar, nej och inkallning i olika situationer så har man förebyggt många problem.
De flesta hundägare har nog tränat detta med sin valp och unghund men det som många missar är noggranheten, dvs att vara konsekvent. Att det alltid gäller, dygnet har 24 timmar och all samvaro med hunden måste vara konsekvent. Vad får hunden göra och vilka beteenden är inte acceptabla? De vi inte vill ha måste avbrytas så snabbt som möjligt, helst när hunden tänker tanken. Gråzooner skapar förvirring och en hund som lär sig att det jag säger inte alltid har en mening.
Om den ibland får dra i kopplet för att tex komma fram till något men att jag ibland stoppar den kommer alltid att försöka dra sig fram eftersom det fungerar ibland. Hundar självbelönar sig gärna och ofta om den har möjlighet till det.
Om jag ropar på hunden och den inte lyssnar så fortsätter jag inte att ropa (om jag gör det så lär sig ju hunden att den inte behöver lyssna) , jsg springer fram till hunden för att få den ur det den gör. Så fort jag ser att hunden tittar mot mig eller på annat sätt avbryter det den gör så säger jag bra och ropar igen. Då brukar den alltid lyssna och jag kan berömma och belöna.

Det jag och Terry övar på nu är alltså att promenera på olika platser, öva passivitet, alla fyra tassar i marken (inte hoppa) trix och konster. Han är en otroligt rolig liten hund att få umgås med och jag är väldigt glad och tacksam över att få vara med och forma honom till en harmonisk och lycklig hund.